Gamla Posten (Hamnen 4 / Sillgatan 12-14)

Mitt på ångbåtsbryggan ligger den byggnad som idag är känd som restaurangen Hamnen 4 och här har bedrivits restaurangrörelse sedan 1991 men byggnaden är betydligt äldre än så...

Då läget mitt i hamnen är ytterst strategiskt har det troligtvis legat byggnader här såsom sjöbodar och magasin här ända sedan hamnen togs i bruk. På den första kartan över Smögen daterad 1869 är platsen markerad med inte mindre än sju numrerade byggnader (4b,c,d,e,f och 18c samt 32c) och två onumrerade. All mark i Smögens hamn ägdes då av Kungliga och Hvitfeldtska Stipendieinrättningen som grundar sig på Margareta Hvitfeldts testamente daterat 22 januari 1664. 

1869 års karta, huvudbyggnaden till vänster (4d,e,f) och Gamla Posten till höger (4 b,c; 18c; 32c)

Ägaren till de flesta byggnaderna (4a-f) var Mathias Stranne (1817-1886) som senare kom att kallas Smögens förste exportör då han tidigt drev handel från Smögen med fyra stora skutor. Kärnverksamheten var framförallt export av ostron och hummer till Danmark och sannolikt import av salt. Strannes verksamhet växte och han bidrog tillsammans med flera andra handlare och yrkesfiskare till att Smögen fick en särställning i tiden efter 1809 då 1700-talets stora sillperiod var över och fattigdomen bredde ut sig i landskapet och sillarbetarna försvann. På Smögen tillmäpade man nämnligen redan under sillperioderna ett bredare fiske och yrkesfiskarna kunde således relativt enkelt arbeta vidare. Rörelsen liksom byggnaderna övertas 1866 av sonen James då Mathias flyttar till Härnäset och övertar handelshuset i Fågelvik vid Brofjorden och börjar handla med havre. 1877 kommer sillen tillbaka då den fjärde sillperioden inleds, vilken troligtvis kommer att bli den sista. En betydande skillnad mot tidigare sillperioder är att de firmor som nu verkar på ön också hade ägare som bodde här och hade ett intresse i samhällsuppbyggnaden.

1879 dör James och hans hustru Amalia gifter då om sig med Carl Wallentin (1856-1927) som med tiden blev en av de fyra stora exportörerna under de kommande åren. Carl Herman Olsson flyttade 1860, blott fjorton år gammal, till Smögen från Valla i Tossene, därav namnet och etablerade diversehandel i eget namn 1884. Verksamheten utgjordes av export  av sill och fisk och import av salt, tunnstavar och tunnband. Paret bodde i den västra byggnaden (4f) och bedrev troligtvis verksamheten härifrån då byggnaden var en av de första att förses med telefon - vilket Smögen fick 1892 - och hade telefonnummer 2. Carl Wallentin var ledamot i riksdagens andra kammare 1899 och 1903-1914.  Fram till 1911 för Tunge, Sörbygdens och Sotenäs häraders valkrets och därefter för Göteborgs och Bohusläns norra valkrets. 1899 anslöt han sig till Lantmannapartiet för att under 1903-1911 tillhöra Liberala samlingspartiet, 1912-1914 tillhörde han Lantmanna- och Borgarpartiet. 1910-1911 och 1913-1914 satt han som suppleant i jordbruksutskottet och engagerade sig där främst i fiskerinäringens frågor. 1911 blir han riddare av Vasaorden och var även under en tid ordförande i öns municipalstämma.

Poststation

Det svenska Postverket inrättades redan 1636 men det skulle naturligtvis dörja många år innan det fanns postkontor ute på öarna. I mitten av den fjärde sillperioden började situationen bli ohållbar ett antal företagare knutna till fiskexporten tillskrev postverket med en önskan om att med ett eget postkontor kunna knyta Smögen närmare omvärlden:

Då fiskeläget Smögen i Kungshamn församling av Bohus län numera är bebott av omkring 600 personer, vilka dels idka sjöfart och fiske, dels handel med mjöl, specerier, saltad fisk och sill, hummer, inlagd makrill m.m., vilka sistnämnda varor avyttras såväl inrikes som ock på utrikes orter, och det alltså vore av synnerligen stor vikt för dem, som idkar sådan handel, att postanstalt funnes på fiskeläget, som är beläget p ön av samma namn och på ¼ mils avstånd från poststationen i Gravarne, vilket synnerligen under höst- och vintertiden, medför många och stora olägenheter för allmänheten vid brevs avlämning och avhämtning från närmaste postanstalt, och härtill kommer, att såväl Kunglig Lotsstation som Livräddningsanstalt finns på ön, så vågar undertecknade härmed hos Kungliga Generalpoststyrelsen vördsamt anhålla att en poststation måtte från och med 1885 års början inrättas på Smögen med lika många dagar för ankommande och avgående post som vid Gravarnes station. Säker och fullt pålitlig person finns på platsen, som, på det att denne för samhället viktiga angelägenhet måtte bli en verklighet, är villig övertaga poststationsföreståndarbefattningen mot ett arvode om sjuttiofem (75) kronor, och mot lika högt belopp finnes även lämplig och pålitlig person, som vill åttaga sig postbefordringen mellan Smögen och Gravarne. Då alltså en poststation på Smögen kan inträttas på så billiga villkor, så vågar vi ock hoppas att Kungliga Generalpoststyrelsen fäster vederbörligt avseende vid vår ansökan samt bifaller densamma.

Gravarne & Smögen den 12 juli 1884

C. Samuelssson, Carl Wallentin, F.O. Ahlqvist, J.E. Hallenberg, H. Olsson, A. G. Berntsson, A. Hansson, P. A. Berntsson, J. L. Hansson, O. N. Samuelsson, A. Larsson, O.H. Johansson, J. A. Larsson, P. Larsson, C. N. Larsson, L. Stranne, A. Odenberg, A. Olsson, E. Andersson, A. Corneliusson, Lotsförman

Brevet fick bifall och den 1 januari 1885 öppnades Smögens Poststation med Carl Wallentin som föreståndare. Postverksamheten bedrevs inledningsvis i något av magasinen 4c, 18c eller 32c.

1898 revs byggnaderna 4b, c, 18c och 32c samt två onumrerade byggnader och ersattes av en öppen plan - Snusfronten - och en bredare väg - Sillgatan - samt byggnaden som idag är känd som Gamla Posten.

1927 dog Carl Wallentin och han efterträddes som poststationsföreståndare av sin son Helge Wallentin (1898-1982) som hade befattningen fram till sin pensionering 1963 då han efterträddes av Märta Vilhelmina Eliasson.

1976 förestods poststationen av Karin M Olsson, då fanns även en postiljon stationerad på Smögen, han hette Arne Wallentin och var således tredje generationen Wallentin som jobbat på Smögens poststation. Posten flyttades till Sunneleran under 1977 och verksamheten var från och med 1992 införlivad i livsmedelbutiken Ica Ankaret för att några år senare läggas ner och flytta till Kungshamn.

Friköp av mark

Som nämndes i inledningen ägde Kungliga och Hvitfeldtska Stipendieinrättningen all mark i Smögens hamn och fiskarbefolkningen betalade ett årligt arrende. Den 26 maj 1902 uppdrog municipalstämman på Smögen en kommite sammansatt av P. G. Stenman, O. L. Olsson, C. Wallentin, C. J. Andersson, A. Odenberg och A. Berntsson att snarast försöka få alla öns 238 husägare att bifalla en framställan till Kungl. Majestät att få friköpa tomterna och 1904 bevlijades detta. 1 februari 1908 friköptes de flesta tomterna på Smögen, liksom denna mark som vid denna tid var bebyggd med två byggnader, av köpebrevet, från Lantmäteriets arkiv, framgår att köpeskillingen fastslogs till 190 kronor.

Segelmakeri

Byggnaden användes till segelmakeri från år 19xx och skeppshandel från år 19yy. 1989 lades skeppshandeln i huvudbyggnaden ner för att under vintern 1990 byggs ihop med Gamla Posten i samband med ombyggnad till restaurang.